HFD förtydligar vilka regler som gäller vid direktupphandling

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i en dom den 19 oktober 2018 (mål nr 3830-17) tagit ställning till frågan om vilka regler som är tillämpliga vid överprövning av en direktupphandling samt vilken innebörd de allmänna principerna för upphandling (se not) har vid en sådan överprövning.

I det aktuella fallet hade Tekniska verken i Linköping AB gjort en direktupphandling av ett el-drivet hyllsystem. Upphandlingen hade annonserats trots att värdet i och för sig var under direktupphandlingsgränsen. Av förfrågningsunderlaget framgick att anbuden skulle utvärderas utifrån en avvägning mellan pris och kvalitet, ”det vill säga vilka som bäst anses uppfylla [Tekniska verkens] behov och som samtidigt är det mest ekonomiskt fördelaktiga”.

En anbudsgivare ansökte om överprövning av upphandlingen och gjorde gällande att den beskrivning som angavs i förfrågningsunderlaget avseende utvärderingen var alltför svepande eftersom den inte angav viktning av pris och funktion samt att detta hade påverkat bolagets möjlighet att lämna ett konkurrenskraftigt anbud.

I domen gör HFD några klargöranden som kan vara intressanta framförallt för upphandlande myndigheter när de förbereder och genomför direktupphandlingar.

För det första konstaterar HFD att det förhållandet att den upphandlande myndigheten kan välja att låta sig inspireras av de detaljerade och direktivstyrda reglerna i sig inte medför att de reglerna blir tillämpliga vid en eventuell domstolsprövning. Den rättsliga ramen för direktupphandlingens utformning utgörs av bestämmelserna som reglerar under vilka förutsättningar det är tillåtet att direktupphandla och de allmänna upphandlingsrättsliga principerna. Det är därmed endast de reglerna/principerna som kan ligga till grund för överprövningen i domstol om förfarandet klandras. Om en upphandlande myndighet skulle välja att annonsera sin direktupphandling, t.ex. för att åstadkomma en bättre konkurrens, så innebär annonseringen alltså inte att reglerna i LOU/LUF blir tillämpliga.

För det andra slår HFD fast att de allmänna upphandlingsrättsliga principerna genom den svenska upphandlingslagstiftningen getts generell tillämplighet vid upphandlingar och att de därför får genomslag också vid direktupphandlingar. Relevansen och den faktiska innebörden av de olika principerna varierar dock med hänsyn till varje enskilt upphandlingsärendes karaktär och föremål. Exempelvis kan de allmänna principerna i vissa fall, med hänsyn t.ex. till upphandlingens storlek, i sig ställa krav på att någon form av konkurrensutsättning sker även vid en direktupphandling. Avsaknaden av detaljreglering gör dock att den upphandlande myndigheten även i dessa fall har stor handlingsfrihet när det gäller på vilket sätt detta ska göras. Kraven kan i sådana fall inte ställas lika högt som när det gäller de detaljreglerade förfarandena.

HFD ansåg i det aktuella fallet att de utvärderingskriterier som angetts i förfrågningsunderlaget varit allmänt hållna och att de gett Tekniska verken ett betydande handlingsutrymme vid prövningen av inkomna anbud. Med hänsyn till att det varit fråga om en direktupphandling och att förfrågningsunderlaget inte varit utformat så att det öppnar för godtyckliga eller osakliga bedömningar så gjorde HFD dock bedömningen att underlaget inte hade utformats i strid med de allmänna principerna för upphandling.

 

Kontakta oss gärna om ni har frågor kring direktupphandling!

 

Länk till domen Mål nr 3830-17

Not: De allmänna upphandlingsrättsliga principerna är principerna om likabehandling, öppenhet, proportionalitet, icke-diskriminering och ömsesidigt erkännande.