Elvägar – intressanta juridiska frågor. Del 1

Olika tekniska alternativ för elektrifiering av vägar testas nu på fyra ställen i landet, bl a testas lundaföretaget Elonroad AB:s teknik i Lund. Tanken är att något av alternativen ska väljas ut för ett större pilotprojekt på en vägsträcka i Örebro eller Stockholmsregionen. Anläggande, drift och trafikering av elvägar väcker flera juridiska frågor som kan behöva regleras genom ny eller inom ramen för befintlig lagstiftning. En intressant fråga är vad som ska gälla beträffande anläggande och drift av själva elnätet som ska tillföra vägen el.

Enligt ellagen får en elektrisk starkströmsledning inte byggas eller användas utan tillstånd, s k nätkoncession. Vissa undantag från kravet på nätkoncession finns för interna nät, s k IKN-nät. Dessa undantag är uttömmande uppräknade i IKN-förordningen (2007:215) och idag finns t.ex. undantag relaterat till järnvägs-, spårvägs-, tunnelbane- eller trådbussdrift. Vissa undantag finns också relaterat till väg och fordons elbehov, dock tillkomna i syfte att tillgodose andra behov än just elvägar.

Ellagen utgår ifrån att elnätsbolag, vars enda verksamhet är nätverksamhet, bygger, innehar och driver elnät med stöd av nätkoncession för linje eller område. Genom innehavet av nätkoncession träffas nätbolagen automatiskt av ellagens omfattande regleringar avseende organisation, anslutning, överföring, tariffsättning m.m. som syftar till att säkerställa såväl en bra elnätsinfrastruktur inom landet som producenters och användares tillgång till elnätet på transparenta och skäliga villkor. Är ens elnät att betrakta som ett IKN-nät enligt IKN-förordningen så faller man idag utanför dessa regler i ellagen. En annan innebörd av nätkoncessionen, i synnerhet när koncessionen gäller för ett område, är att innehavaren får en exklusiv rätt att anlägga och driva koncessionspliktiga nät inom det område koncessionen täcker. Exklusiviteten omfattar dock inte IKN-nät, som givet att förutsättningarna i IKN-förordningen är uppfyllda, kan anläggas oberoende av att det finns någon som redan har koncessionen för det aktuella området. Härtill kommer att förförandet att ansöka och erhålla koncession tar tid. Denna process slipper man vid IKN-nät. Sammantaget har det alltså stor betydelse om ett nät utgör ett IKN-nät eller inte. För aktörer som inte är elnätsföretag och som för sin verksamhet behöver ett elnät är det med dagens regelverk praktiskt taget avgörande att det aktuella nätet är att betrakta som ett IKN-nät för att aktörens anläggande och drift därav ska vara möjlig.

Grovt förenklat innebär ovan att i den mån koncession krävs för elinfrastrukturen för elvägen är det i princip bara elnätsföretag som kommer att kunna tillhandahålla den. I den mån elinfrastrukturen däremot skulle vara undantagen från kravet på koncession så skulle den kunna tillhandahållas även av andra aktörer.

Man kan fundera på om denna regelstruktur gällande elnät och koncessioner på ett ändamålsenligt sätt möter och kan hantera den övergång till ett förnybart energisystem som nu pågår, där elektrifiering av fordon och vägar utgör en viktig del. Stora krav kommer att ställas på elnätsinfrastrukturens förmåga att hantera en ökad grad av elektrifiering av samhället, nya sätt att konsumera el och omställning av elproduktionen. I sitt betänkande Moderna tillståndsprocesser för elnät (SOU 2019:30) konstaterade nätkoncessionsutredningen att det troligen är mindre lämpligt att hantera reglering av elvägar inom ramen för nuvarande ellagstiftning och föreslog att hela regelverket kring elvägar och behovet av regleringen av dessa bör tas om hand av en särskild utredning och behandlas i ett sammanhang. Jag håller med om att det kan vara bra att utreda detta särskilt. Det är dock mycket möjligt att en sådan utredning skulle komma fram till att vissa frågor är av mer principiell betydelse och har bäring inte endast på elvägar. För att säkra att vi har relevant ellagstiftning på plats när elvägarna ska börja anläggas vore det därför bra att påbörja en utredning så snart som möjligt, oavsett att det ännu inte finns några beslut kring val av teknik för elvägar.

Juridiken kring elvägens elnät inrymmer intressanta frågor, inte bara för oss som jobbar med energirätt. I min nästa krönika rörande elvägar kommer jag dock att resonerar kring ett mer allmänt ämne nämligen ansvarsfrågor.

/Malin Håkansson