Lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter – innebörd och konsekvenser

Den 1 november 2021 träder den nya s.k. UTP-lagen (”Unfair Trading Practices”) eller lagen om otillbörliga handelsmetoder ikraft för företag inom jordbruk- och livsmedelskedjan. UTP-lagen innebär förbud för köpare med en årsomsättning på över motsvarande två miljoner euro att använda vissa handelsmetoder mot leverantörer. Lagen innehåller även bestämmelser om tillsyn och sanktioner för köpare som bryter mot förbuden mot otillbörliga handelsmetoder.

UTP-lagen bygger på Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/633 om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan, det s.k. UTP-direktivet. Direktivet har växt fram ur en långvarig diskussion om konkurrensförhållanden i jordbruks- och livsmedelskedjan. I skälen till direktivet anges bl.a. följande:

”Avsevärda obalanser i förhandlingsstyrkan mellan leverantörer och köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter är vanligt förekommande inom jordbruks- och livsmedelskedjan. Dessa obalanser kan i sin tur komma att leda till otillbörliga handelsmetoder, när en större och starkare handelspartner försöker införa vissa metoder eller kontraktsmässiga arrangemang som är till deras fördel i samband med en försäljningstransaktion. Sådana metoder kan till exempel avvika starkt från god affärssed, strida mot god tro och heder och ensidigt påtvingas en handelspartner av den andra parten, tvinga fram en omotiverad och oproportionerlig överföring av ekonomisk risk till den andra parten eller tvinga fram en avsevärd obalans mellan rättigheter och skyldigheter för en handelspartner. Vissa metoder kan vara uppenbart otillbörliga även när båda parter har kommit överens om dem. En minimiskyddsnivå inom unionen mot otillbörliga handelsmetoder bör införas för att minska förekomsten av sådana metoder som kan komma att få en negativ inverkan på jordbruksbefolkningens levnadsstandard.”

Vilka företag berörs av lagen?

UTP-lagen berör företag inom hela jordbruks- och livsmedelskedjan, dvs.

– jordbrukare (primärproduktionsledet),
– livsmedelsindustrier (förädlings- och industriledet),
– dagligvarukedjor (partihandels- och detaljistledet),
– restaurang och storkök, samt
– andra köpare inom kedjan exempelvis kommuner och regioner.

Lagen är dock begränsad till köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter med en årsomsättning på över motsvarande två miljoner euro.

Försäljning inom jordbruks- och livsmedelskedjan sker oftast i olika led, vilket innebär att företag kan förekomma på både köparsidan och på leverantörssidan.

Förbjudna handelsmetoder

Lagen förbjuder följande handelsmetoder – den s.k. ”svarta listan”:

1. att betala senare än 30 dagar från leverans/dag för av säljaren fastställt pris;
2. att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar;
3. att ensidigt genomdriva en ändring av villkoren i ett avtal i fråga om intervall, metod, plats, tid eller volym för en leverans, kvalitetskrav, betalning eller pris;
4. att ensidigt genomdriva en ändring av villkoren i ett avtal i fråga om leverantörens betalning för vissa tjänster som köparen tillhandahåller, exempelvis betalning för marknadsföring m.m. som parterna kan avtala om enligt den s.k. ”grå listan”;
5. att kräva betalning av leverantören för sådant som inte är kopplat till leverantörens försäljning;
6. att begära att leverantören ska betala kostnaderna för försämring som sker eller förlust som uppkommer i köparens lokaler eller efter det att den köprättsliga risken har övergått till köparen, när sådan försämring eller förlust inte beror på leverantörens försumlighet eller fel;
7. att inte tillmötesgå leverantörens begäran att få en skriftlig bekräftelse av villkoren i ett avtal;
8. att vidta eller hota med att vidta kommersiella repressalier mot en leverantör som utövar sina avtalsenliga eller juridiska rättigheter; och
9. att kräva ersättning av leverantören för kostnaden för att hantera klagomål från kunder i samband med försäljningen av leverantörens jordbruks- och livsmedelsprodukter när det inte förekommit försumlighet eller fel från leverantörens sida.

Lagen förbjuder även följande handelsmetoder såvida inte leverantören och köparen klart och tydligt har avtalat om dem i förväg – den s.k. ”grå listan”:

10. att returnera osålda jordbruks- och livsmedelsprodukter till leverantören utan att betala för dem;
11. att returnera osålda jordbruks- och livsmedelsprodukter utan att betala för bortskaffandet av dem;
12. att kräva betalning som ett villkor för att leverantörens jordbruks- och livsmedelsprodukter ska lagras, skyltas med eller listas,
eller för att tillhandahålla sådana produkter på marknaden;
13. att kräva att leverantören ska betala för köparens marknadsföring av jordbruks- och livsmedelsprodukter;
14. att kräva att leverantören ska betala personalkostnader för att inreda lokaler som används vid försäljning av leverantörens jordbruks- och livsmedelsprodukter; och
15. att kräva att leverantören ska bära hela eller en del av kostnaden för rabatter på jordbruks- och livsmedelsprodukter som köparen säljer som en del av en marknadsföringskampanj.

För att ett krav enligt punkt 15 ska vara tillåtet krävs, förutom klart och tydligt avtal, att köparen innan kampanjen inleds anger under vilken tidsperiod som åtgärderna ska genomföras och den förväntade mängd produkter som kommer att beställas.

Tillsyn och sanktioner

UTP-lagen står under Konkurrensverkets tillsyn dit bl.a. anmälningar om förekomsten av otillbörliga handelsmetoder kan skickas in anonymt. Konkurrensverket har inom ramen för sin tillsynsverksamhet rätt att:

– förelägga, även vid vite, köpare, leverantör eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat samt inställa sig till förhör;
– utföra oanmälda besök och inspektioner på platser där köparen bedriver verksamhet;
– besluta om förbud, även vid vite, mot att tillämpa en viss handelsmetod på den svarta eller grå listan; samt
– besluta om sanktionsavgift för köparen om upp till en procent av köparens omsättning föregående räkenskapsår.

Obehöriga angrepp på företagshemligheter

Enligt UTP-direktivet är det även förbjudet för en köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter att anskaffa, använda eller röja leverantörens företagshemligheter. Eftersom ett sådant förbud för svensk rätts del redan finns i lagen om företagshemligheter innehåller UTP-lagen endast en upplysningsbestämmelse om detta. Däremot har det i UTP-lagen införts befogenhet för Konkurrensverket att besluta om att köparen ska upphöra med ett sådant angrepp och också kunna meddela sanktioner mot en köpare vid obehöriga angrepp av företagshemligheter.

Avslutande reflektioner

Det ska bli intressant att följa vilka verkningar som UTP-lagen får i praktiken och hur många aktörer som träffas av den. Jordbruks- och livsmedelskedjan rymmer ett stort antal aktörer och olika bolagsformer. Endast ca tre procent av företagen som är köpare eller agerar både som köpare och säljare bedöms ha en omsättning över två miljoner euro. Dessa tre procent bedöms samtidigt stå för ca 84 procent av jordbruks- och livsmedelskedjans totala omsättning (prop. 2020/21:134 s. 92 ff). Det kommer i första hand att vara upp till företagen själva att göra en bedömning av huruvida man omfattas av lagen eller inte. Det är dock inte uteslutet att lagen i praktiken kan komma att få betydelse även för något mindre företag genom att lagen betraktas som någon form av branschpraxis. Samtidigt är det naturligtvis endast de företag som faktiskt omfattas av lagen som riskerar drabbas av sanktioner om lagen inte efterföljs.

De kanske mest uppenbara konsekvenserna som lagen innebär är punkt 1 och 2 på den svarta listan som efter lagens ikraftträdande den 1 november 2021 bör stävja de ibland mycket långa betalfrister som förekommer inom jordbruks- och livsmedelskedjan samt snäva tidsfrister för köparen att annullera ordrar. Förbuden mot krav och ensidiga ändringar som finns upptagna på den svarta listan, punkterna 3 – 6 samt 9, riskerar i praktiken kunna bli föremål för vissa gränsdragningsfrågor kring vad som utgör ”ensidiga” villkorsändringar och vad som är resultatet av ”tuffa förhandlingar”. Samma sak gäller till viss del även de handelsmetoder som finns på den grå listan och som är tillåtna förutsatt att det finns ett klart och tydligt avtal mellan köpare och leverantör.

Det kan avslutningsvis också noteras att UTP-lagen är en marknadsrättslig reglering som i sig inte har några direkta civilrättsliga verkningar. Det innebär till exempel att ett avtal mellan en köpare och säljare som strider mot UTP-lagen ändå kan vara bindande mellan parterna. Det ska därför bli intressant att följa hur motsvarande situationer kommer att lösas av rättstillämpningen. Man skulle exempelvis kunna tänka sig att avtal som innehåller förbjudna handelsmetoder enligt UTP-lagen även skulle anses ogiltiga alternativt kunna bli föremål för jämkning med stöd av bl.a. generalklausulen i avtalslagen.